Flisa har blivit sig själv igen.

Efter att hon i månader legat så gott som hela tiden i sin korg och morrat, känns det som en otrolig befrielse. Det har varit jobbigt att hela tiden vara på sin vakt. Försökt undvika konflikter när vi ska ut, genom att på olika sätt försöka locka henne att själv kliva upp ur korgen. Inte kunna ha henne och Lillen i samma rum utan att ha satt på henne munkorg först.

Hon leker med mig nu, vilket hon inte gjort på evigheter. Hon har blivit mer social, tar kontakt när hon vill något. Just nu gäller det mest mat, hon är superhungrig hela tiden, vilket brukar bli följden vid kastrering. Hon får bara lite mat varje gång, så hon inte blir en tjockis.

Lillen bryr hon sig knappt om. Förut blev hon stel så fort han var i närheten, nu kan han nosa lite försiktigt på henne utan att hon går till attack.

DET ÄR SÅÅÅ SKÖNT!