Tålamod!
Har nyss kommit in efter en tre timmar lång promenad med Devil. Vi gick till slalombacken och tillbaka för att hälsa på hussarna som åkte slalom.
Direkt när kom innanför dörren började Devil springa runt som en tok och jaga Ayla i hallen, suck. Jag är helt slut men inte han tydligen.
Guud vad jag önskar att han var 4 år istället för snart 1½. Enligt uppgift så lugnar Dobermann sig när dom passerat 3 eller i värsta fall 4 år.
Han är helt hopplös att promenera med… HELT hopplös… huvudet far på honom hela tiden, annars kan han ju missa något. Extra jobbigt blir det ifall man möter någon eller ännu värre ifall det kommer någon bakom, då måste han ju kolla och då vänder han sig helt om, och går baklänges… dubbelsuck…
Men det går ändå bättre och bättre känns det som, men det är tålamodskrävande som sjutton.
Inga kommentarer ännu.




