Stackars Lillen

…och stackars mig!

Häromdagen fick hundarna pyttelite pytt-i-panna på varsitt tefat… Dom tyckte det var supergott!

När vi kom hem efter jobbet dagen därpå, såg vi genom hallfönstret att någon hade mått dåligt, det såg ut som det låg spya på hallgolvet. När vi öppnade ytterdörren slog en fruktansvärd stank emot oss. Det var ingen spya utan fem stora lösa bajspölar! Inget som gick att ta upp med papper, det var skurmoppen som gällde. Lillens mage hade reagerat på pytt-i-pannan!

Min käre man klargjorde direkt att detta var något han inte klarade av! Kul! Vem måste då ta reda på det? (Det är faktiskt han som står som ägare till Lillen )

Fredde gick ut på promenad med hundarna och jag skurade… Tur att jag hade två skurmoppar hemma, den första blev minst sagt grisig.

Inge’ mer pytt-i-panna åt Lillen!

Bilbolaget suger

Vi köpte vår V70 när den endast var 1 år gammal, nästan alldeles ny.

Efter ett tag började vi höra ett klonkljud någonstans framtill, när vi körde i nåt hål och svängde samtidigt. Vi lämnade in bilen på Bilbolaget, men dom hittade ingenting. Eftersom garantin var kvar på bilen behövde vi inte betala.

Klonket fortsatte och vi lämnade återigen in bilen, inom garantitiden, med samma resultat. Dom hittade inget fel.

Jag tvivlar på att dom provkört bilen, för i så fall borde dom ha hört ljudet. Man lämnar ju inte in bilen på verkstad för man tycker det är kul, det är både omständigt och tråkigt.

Häromdagen var det dags att lämna in bilen igen av samma orsak. På telefon sa dom att det inte heller denna gång skulle kosta något, trots att garantin inte längre gäller, eftersom vi lämnat in bilen förut på grund av samma fel två gånger.

Inte heller denna gång hittade dom orsaken till klonket, men vi blev blåsta, nästan 1000 kronor fick vi punga ut med i felsökningsavgift! Dessutom var gubben vi pratade med på Bilbolaget, både sur och otrevlig!

Nästa bil blir ingen Volvo!

Ny tvättmaskin

Igår var vi tvungna att köpa en ny tvättmaskin!
Det är ungefär lika kul som att köpa nya däck till bilen…

Den gamla maskinen vi hade, följde med huset när vi köpte det, och vi har bara väntat på att den ska krascha.

Det blev en Elektrolux nånting som rymmer 8 kg.

I övrigt är allt frid och fröjd. Flisa är fortfarande gudomlig och Lillen växer så det knakar. Igår vägde han 66 kg…

Mindre kul är att imorse var det frost på bilen… Vintern närmar sig med stormsteg och jag fryser hela tiden.

Bilder från tunisien

Måste bara berätta…

…att Lillen lyfte på benet imorse

Funkar bra

Det gick till sig mellan hundarna fortare än jag trodde att det skulle göra. Ayla och Flisa leker som förut.

Flisa har blivit en riktig mysing, hon har haft det så bra när vi varit borta. Hon har fått varit ensamhund, som hon trivs bäst med. Hon har blivit buren och fått ligga i soffan och myst.

Lillen har blivit så stor! När vi åkte var han 77 cm i mankhöjd, när vi hämtade honom var han lika hög som sin mamma, 82 cm. Muskler har han fått också. Han och mamman har haft dragkamp så bogen har blivit bredare. Imorgon är det vägning!

Idag fick jag mejl från Apollo, dom ville jag skulle svara på en enkät om resan. Så här skrev jag om vad som varit sämst:
”Hotelldirektören på Emira hotell i Hammamet! Han skrek och domderade åt dom anställda inför gästerna flera gånger. De anställda jobbade där enbart för de behövde pengarna och de gjorde sitt bästa, men det dög inte åt direktören som verkade pengagalen. Vi åt de flesta måltiderna på hotellet och låg vid poolen nästan varje dag, ändå dök han på oss när vi varit på stan och köpt vatten! Vattnet var såklart billigare på stan än på hotellet, småpengar för en direktör kan man tycka. När man är på ett ställe i två veckor får man ganska god kontakt med andra gäster och personalen på hotellet. Det var även andra gäster än vi, som råkade ut för den otrevlige hotelldirektören. Dessutom gick han runt bland gästerna och spred osanna rykten om de anställda, för att rädda sitt eget skinn. På hotellrummet var duschen under all kritik. Det var ojämn stråle, ena stunden rann det knappt för att i nästa stund forsa så det gjorde ont på vissa ställen, därefter rann det sakta igen osv. Men värst var nog den ojämna värmen. Det var så illa att skållade oss. Efter ca en vecka lärde vi oss när det heta vattnet skulle komma; strax efter att strålen blev hård, då fick man snabbt rikta om strålen så man inte fick vattnet på kroppen. Dessutom stängdes ac:n av den 1 sept av ekonomiska skäl, trots att det var 35-40 grader varmt ute! Vi kommer ALDRIG mer att bo på Emira hotell i Hammamet. Jag hoppas för andras skull att ni tar bort hotellet ur ert sortiment.”

Hemma igen

Igår kväll kom vi hem till Sundsbruk. Ganska skönt fast lite kallt

Just nu sitter jag på jobbet och försöker minnas vad jag ska ta itu med… Inloggningen mindes jag i alla fall

Vi hämtade Ayla och fick Flisa ”levererad” igår kväll. Ayla har varit två veckor med en juckig 1½-årig dvärgpincherhane, så hon var väldigt morrig mot Flisa. Dom rök ihop direkt när dom sågs. Flisa gick undan så nu verkar rangordningen vara ändrad. Vi har nog lite jobb att göra där ett tag innan det lugnar ner sig.

Idag på lunchen ska vi hämta Lillen som blivit könsmogen sedan vi for. Ska bli kul att se hur mycket han vuxit när vi varit borta. Hoppas det funkar bra med honom och Ayla, men jag tror nog att han fortfarande förstår att han är lägst i rang eftersom han varit med äldre hundar.

Rapport nr 3

Nu sitter vi på ett internetcafe där dom har mycket bättre datorer men mysko tangentbord. Tangenterna ligger inte där dom borde

I förrgår inträffade en hemsk grej när vi åkte taxi till Yasmine Hammamet, som är en nybyggd del av staden. Vi sa redan första dan vi var här, att det vore konstigt om vi inte fick se någon trafikolycka på de två veckor vi är här, eftersom dom kör som idioter. Vad vi inte hade trott var att vi själva skulle bli inblandade.

Taxichauffören körde rakt ut i en korsning trots att han såg en moped i full fart som åkte mot oss. Den stackars hjälmlosa killen på mopeden flög 5-6 meter i luften när han drämde rakt in i vår taxi i 60-70 knutar. Alla moppar är trimmade och många mopedförare verkar inte veta att det är högertrafik. Det värsta var att taxichauffören bara skakade på huvudet och körde vidare som en dåre utan att bry sig. Vi satt chockade och livrädda i taxin och bara ville att färden skulle ta slut nån gång och undrade hur det gått med mopedkillen.

Nu förstår vi varför dom inte bryr sig om vildkatterna och de hemlösa hundarna, när ett människoliv inte verkar vara värt särskilt mycket.

På vårt hotell har vi en snubbe som jobbar vid poolen som är en riktig klippa. Han har lärt oss mycket om Tunisien, folket och islam. Muslimer dricker ALKOHOL bl a. Mano, som han heter, har visat oss cafeer där man kan dricka riktigt kaffe och röka vattenpipa. Han har tipsat oss om vilka affärer som ar bäst att handla i och mycket, mycket mer.

Men en sak är säker, vi ska hit igen någon gång…

Rapport nr 2

Nu sitter vi här igen i hotellobbyn vid världens seeeegaste dator… 5 dinarer i timmen (ca 25 kr) kostar det, pa den tiden hinner man knappt nanting när varje tangentslag dröjer en stund.

Nu har vi snart provat all mat och vi har inte blivit sjuka, till och med 2 flaskor vin igar utan att bli minsta daliga

Modet kom tillbaka, vi var till Medinan ikväll. Denna gang visste vi hur vi skulle bete oss, bara vandra  igenom och spela döv, inte stanna och titta pa nagot. Trakigt… Men i affärerna runt hotellet är personalen som hemma pa ICA, inte minsta pastridiga, sa vi har handlat en del grejor. Skinnkläder och en handknuten matta bl a.

Piratresan var trevlig ända tills jag blev sjösjuk och började kräkas över relingen Men det är en värdslig sak, man är väl pirat ända in i benmärgen Fredde hade i alla fall trevligt. Det var härligt att hoppa fran baten ner i havets vagor vilket vi gjorde 2 ggr under den 5 timmar langa turen. Solen sken och det var hett sa ända in i h… ingenstans att gämma sig undan solen. Det värsta var lukten fran dieselmotorerna, den hjälpte till att vända magen ut och in 3 ggr. Maten var god ombord enligt Fredde.

Vi har tagit sjukt mycket foton, men glömde telefon-dator-sladden hemma, sa foton kommer att läggas ut här när vi landat där hemma.

Annars solar vi mest, ser redan ut som 2 negrer, maste ju smälta in här i Afrika

I förrgar blev Fredde febrig. Jag fick leka sjuksyster (hehe) vilket gick jättebra, för igar var han feberfri.

Rapport fran Tunisien

Här är det bara bra. Vi njuter i solen och värmen. Vattentempen i havet är ca 30 grader. Palmer och kaktusar överallt. Helt underbart.

Ölen är billig och god. Det finns bara en sort med alkohol; Celtic, tur att den är drickbar! Den vegetariska pastan är suverän, vi har inte tordas äta kött ännu.

I övermorgon onsdag ska vi ut med ett piratskepp, fest och köttig mat och hopp ner i plurret för att snorkla. Det ska bli skitkul. 400 kr för 2 pers. Barbacueafton därefter med gratis öl. ;-P

Idag var vi med om en mindre trevlig sak. Vi for med taxi till Medinan här i Hammamet. Det är en stor basar med en massa krimskrams. Medinan ligger inuti en gammal borg nere vid havet. Direkt när vi klev ur taxin kom en kille fram till oss och sa att han jobbar pa hotellet (tüsk teckenuppsättning). Han drog med oss till sin familjs stand och försökte pracka pa oss massa sunkiga smycken. När vi inte var intresserade drog han med oss in i Medinan. Ingen av oss har ju nagot lokalsinne och tappade rätt fort orienteringen när han stövlade pa. Till slut hamnade vi hos hans bror, i ännu ett stand med skräp.

Vi blev bjudna pa äckligt te och kände ganska snart att det enda vi ville var att komma därifran. Vi tittade pa smycken och bestämde att köpa en grej för att han skulle bli nöjd. När vi fragade vad grejen kostade fick vi som svar att priset skulle vi fa när vi hittat mer grejor att köpa. När vi till slut, efter en timme och en massa tjat, hittat 2 t-shirtar och ett ”guld”-smycke fick vi ett pris pa 1500 svenska kr. Innan vi lyckades komma därifran hade vi prutat ner grejorna till 240 svenska kronor. Stämningen var direkt hotfull, sa vi skyndade oss väldigt fort ut ur Medinan.

Ute pa gatan satte vi oss pa en mur och pustade ut. Da kom det fram en kille och ville sälja brass till oss… Och under de följande tjugo minuterna, när vi gick strandpromenaden hemat, kom ytterligare 2 haschtomtar fram och ville sälja gräs.

Vi saknar vara hundar, Leon och drakarna, men vi längtar INTE hem ännu. Lillen trivs sa bra hos sin mamma att han nog vill stanna där för gatt.

PS. Vi köpte inget gräs