Här är de fyrfota medlemmarna i familjen
|
|
Ayla är en Löwchen som föddes av Flisa den 29 mars 2006. En helt underbar liten tjej. Mycket busig och lyhörd och lite osmart. Verkar inte ha ärvt ett dyft av sin mor. Hon tycker om allt och alla och är en riktig knähund, vill gärna att alla gosar med henne. Lyfter man upp henne i famnen vill hon inte därifrån, stretar emot när man ska sätta ner henne. När hon kissar står hon och balanserar på frambenen, vilket inte är så enkelt när marken lutar. |
| Teyla är en Grand Bernhard (hälften Grand Danois, hälften korthårig Sankt Bernhard), född den 5 januari 2009. Hon är kullsyster till Lillen och Moltaz och kom till oss när hon var tre år gammal. En kelsjuk tjej som gärna vill vara med överallt, ser ofta till att hon står i vägen där man ska fram. Hon tror att hon är en liten knähund, fattar inte att hon väger 70 kg. Lutar sig gärna mot folk eller lägger en av sina stora tassar på deras mage. Hon älskar att bada och att leka, dragkamp och jagis hör till favoriterna, saknar sin bästa lekkamrat Devil |
|
|
|
Sippi är en liten bondkatt, endast tre kilo tung, född på våren 2010. Sara skulle vara kattvakt i tre månader men fäste sig vid henne och fick behålla henne. Nu bor hon hos oss eftersom Sara flyttat till England. Hon är nyfiken och orädd, hundarna accepterade hon relativt fort. Efter att ha varit innekatt tills hon flyttade till oss vid 1½ års ålder, är hon nu utekatt. Hon följer med på hundpromenaderna, men håller sig annars mest på tomten. På sommaren kan det hända att hon är ute dygnet runt, kommer bara in för att äta och kramas en stund. På vintern däremot, är hon gärna inomhus, tycker inte om att frysa. |
| Harley är en Manchesterterrier född den 14 april 2015. Han är busig, gosig, lyhörd och lättlärd. När han kom till oss var han väldigt rädd för både Ayla, Teyla och Sippi, men efter bara några dagar släppte det. Nu har han lärt sig vilken tolerans de olika kompisarna har. Ayla är han mest försiktig med, hon ryter till för minsta lilla. Han fattar inte riktigt hennes sätt att leka jagis, men det lossnar nog. Teyla är mer tolerant, tål rätt mycket, till och med när han vandrar på hennes ansikte när hon ligger ner. Men hon är morgonsur, kan ryta till när hon är nyvaken. Sippi däremot tolererar vad som helst, hon är jättekul att jaga. |
|
Senaste kommentarer
Karin om Spindelbett? Ingela Pehrson om Spindelbett? annawoman om R.I.P. älskade Devil Vitis om R.I.P. älskade Devil Karin om R.I.P. älskade Devil Vitis om R.I.P. älskade Devil Karin om R.I.P. älskade Devil Jeffrey Ridout om R.I.P. älskade Devil Karin om Medicin Vitis om Medicin
Djuren & jag 